... ägnat oss åt att städa vårt hem.
Jag var ju som sagt var uppe och dansade runt i rullstolen redan klockan 06.00, innan jag rullade ut i köket så plockade jag ur mina sängkläder eftersom vi alltid även byter sängkläderna då. När jag kom ut i köket så skötte jag om våra blommor, jag åt frukost, jag kelade med Sylvester.

När han är sådan,, ja då stångar han på allt,, mitt ansikte, mobilen, bordskanten ja allt han kommer åt.

Sen satte jag mig i arbetsstolen, för att komma åt bättre när jag dammar och hämtar och ställer tillbaks blommorna i fönstret.
*Tror bestämt vi får ändra på köksbordet igen*

Jag dammade allt jag kommer åt i köket, hall och badrummet.
Sen så skurar jag porslinet på badrummet.

Under tiden jag höll igång så kom Göran upp, han tog med sig frukosten till vardagsrummet så han fick morna till sig innan han orkar prata.
Men, jag har lärt mig nu, jag säger ingenting till honom, utan han får komma till mig. Men det dröjer inte så länge nu för tiden innan han börjar prata.

Efter Göran ätit klar så bäddade han rent i sängen, tog tag i städningen direkt efter det.

Vid 12-tiden tog vi oss ett mellanmål med kaffe / thé och smörgås.

Finns i alla fall någon som trivs i min rullstol.

Förstår ni jag älskar våra kisse-herrar..??

Mr. Trisse var slapp, slö och likgiltig i sängen.
Härligt han lagt sina tassar.

Tror ni det är många katter som gillar att bli dammsugna..??
Var samma med Freja, hunden vi hade... hon älskade också att bli dammsugen.

Dessa muggar köpte jag på Nille igår, 4 st för 20;- och sen så köpte jag två extra,,, alla muggar för 40;-
Ville ha lite större i "vrålåket".

Här är alltså denna ursnygga herrväst jag fick lov att lämna tillbaks igår eftersom den stränade lite för mycket över Göran´s mage.

Underbart härlig söt blus som jag köpte mig, otroligt sällan jag köper vita kläder.

Fin kofta, hihi också i vitt.
Detta är en kofta som det är lite "tyngd" i,,, ett rejält garn.
Men, jag TROR det är väldigt lätt att dra upp maskor av misstag.

Vännen Jenny som jag lärde och känna när jag låg inne i Uppsala denna vecka jag var där, vi två var ju rumskamrater ringde mig förut och berättade att hon hade ringt till Uppsala för att höra NÄR i augusti vi skulle komma in.
Då fick hon till svar att de ligger efter så i tiden så först den 7:e november ska i alla fall hon in.
Undras om det är så för mig också, eftersom jag inte fått någon kallelse ännu.
Får ringa dit på måndag för att höra,,, vore ju bra att få en sådan information tycker jag.

Ja, vad ska ni hitta på under helgen..??

Vi har inte ett endaste dugg planerat,,, det var ju egentligen tänkt att Göran ska vara parkeringsvakt vid spelmansstämman i morgon, men han har inte hört ett pip om det, för de skulle fixa så att någon kunde hämta honom då.
Göran är väldigt noga med att inte köra något fordon för tidigt efter han smakat någon alkohol, även fast han inte dricker några mängder.

Skulle det vara så att det INTE blir något av det,,, och vädret är med oss, så kanske vi ska ta vrålåket och åka ut frampå dagen, någonstans i Skåne. Ett dygn klarar sig ju katterna själv.
Bara vi lägger upp lite extra mat och sen så har de ju sin drickfontän nu.

Måndag, tisdag till veckan har jag inte ett endaste dugg planerat.
Men, sen på onsdag ska jag in för att träffa narkosläkaren 14.45, sen klockan 15.30 blir jag inskriven på avdelningen jag ska ligga på.
Ååååå,, jag som verkligen hatar att ligga på sjukhuset.

Undras om det finns någonstans i mitt bakhuve, omedvetet.
Jag var ofta sjuk när jag var liten, så jag låg ofta på sjukhuset och på den tiden fick ju inte föräldrarna vara kvar. 
Mina föräldrar hörde mig genom alla korridorer hur jag skrek och grät efter de.
Än idag har jag fruktansvärt svårt för när någon anhörig lämna mig på sjukhuset.
Undras om det kan ha något samband.

Det var som när jag fick mina andra 10-attack,,, jag hade varit helt vansinnig och LEDSEN när Göran lämnade mig på sjukhuset, han skulle hem för att äta, göra sin matlåda, sova eftersom han skulle upp tidigt till jobbet dagen efteråt.

Sköterskan sa jag fick ringa hem till Göran,, jag hade varit hysterisk,, gråtit massor, frågat vad jag gjorde på sjukhuset, ville hem.
STACKARS Göran..

Det slutade i alla fall att sköterskan tog över telefonen och frågade Göran om han kunde komma och sova över på sjukhuset med mig.
Så, de drog in min säng plus en säng till i dagrummet.
Allt detta har jag inte en endaste SUSNING om.
Jo, jag vet jag var lite ledsen,,, men inget mer.

Usch vad sjukdomar / sjukdomstillstånd kan ställa till det och vad hemskt för alla anhöriga som blir så hjälplösa.

Nu vill jag passa på att önska er alla en riktigt Trevlig Helg.
Å Tack än en gång för kommentarerna.