... faktum här hemma för mig, jag får INTE tillbaks min älskade mobil, då den var mer skadad än vad jag trodde.

Nu får jag bara en ersättning sen får jag vänta tills den 2:a maj, då kan jag plocka ut en ny mobil hos Telenor.
*längtar*
Använder ju min Sony Xperia nu,, men fyyy, när jag är van Samsungen.

Jaja, bara att gilla läget.

Jaha, har ni fått era skattepengar ännu..??
Våra satt på kontot igår, så de är överförda till ett kontot som vi kallar semester-kontot.
Nu kan vi åka precis som vi vill i sommar, stanna där vi känner för det, vara ute så länge som vi har kattvakt.

Igår kväll var jag glad, även idag under dagen, ja förutom nu.
Jag var ju igång igår, var uppe länge, ändå så hade jag inte speciellt ONT igår kväll, inte ens när jag vaknade i morse klockan 06.00, var uppe ett tag då, la mig igen och somnade om, vaknade vid 9-tiden.
Det var skönt.

Har inte haft något speciellt ont idag heller,, men NU känner jag det börjar mer och mer.
Men, det är ju dags för middagsmedicinen också.

Jag skulle behövt varit ut idag, dels för att köpa Göran´s sista present, min gubbe fyller ju 47 år i morgon och sedan för att lämna in mitt läkarintyg till jobbet.
MEN, jag känner inte ett dugg för att GÅ UT, så det lutar åt att jag får göra dessa ärenden i morgon.

Jag ringde upp svärmor och svärfar idag, men jag pratade bara med svärmor, tackade för pengarna vi fick nu när vi fyller.
Vi kommer även få pengar av mina föräldrar, men det sa jag vi kunde ta när de kommer till oss i början på maj.

Jag såg en film på Netflix häromdagen.

The most hated woman in America.
En verklighetsbaserad kriminalfilm, men jag tyckte inte den var något speciellt att se.
Var bara att denna kvinna var jäkligt kaxig och tuff.

NU, mina vänner... blir det ju dessa utmaningarna jag har antagit mig.

Vilket är det mest minnesvärd ögonblicket ifrån ditt förflutna..??

SVAR:

Absolut då när min son föddes den 21:a september 1993.

Det var satt till detta datumet, jag  kom in 04.30 på måndagmorgon med krystvärkar, han föddes 23.05 på tisdagskväll med akutsnitt.
Först tidigt, tidigt på onsdagsmorgonen fick jag se honom, känna lite på honom genom hålet där han låg med en massa slangar härsan och tvärsan i kuvösen.

De tog ut honom till mig, la honom vid mitt bröst, jag ammade honom lite där och då.
Sedan höll pappa C honom en stund, efter det tillbaks till kuvösen.

Jag låg uppe på BB, Andreas låg kvar i kuvösen tills på fredag, torsdag var han uppe hos mig på dagpermission, men på fredag vart han utskriven.
Varför han låg där med pencillin direkt i blodet var för att ingen visste när mitt vatten hade gått.

Allt vart väldigt kaotiskt, så jag glömmer aldrig då de frågade mig om jag ville bli sövd eller ha ryggmärgsbedövning inför akutsnittet.
Söv mig sa jag, jag vill bort från denna skit nu.

Jag hade alltså legat med krystvärkar i 42 timmar.
Jag var helt slut,,, därför de gjorde akutsnitt, plus att DÅ, började det även bli jobbigt för Andreas.

Älskade, älskade sonen,,, aldrig ett nattmål på honom, han trivdes vid mitt bröst, ammade, sov, ammade sov.... så han och jag satt länge, jag såg varenda serie som gick på teven då.
*Hahaha*

Hans första jul, skulle vi ha hemma hos oss, mina föräldrar, min syster och hennes familj, hennes dåvarande svärföräldrar skulle komma till oss.
Ja, då var vi tvunga åka in till akuten med Andreas, eftersom han hade svårt för att andas, där konstaterade de förkylningsastma.
Så, vi vart inlagda.
  

Vi gjorde som så.... att jag pumpade ur det jag kunde, sedan åkte vi hem, åt maten med våra gäster och öppnade julklapparna.
Sedan åkte vi tillbaks till Andreas, han var ju bara 3 månader, så han hade ju ingen koll på om vi var där eller ej.

Sedan den andra utmaningen.

Din godaste favoritmat:

Hmm.. svårt, finns ju såå mycket gött.
Men, jag måste ju säga en rätt, då får det bli Sjömansbiff

Med  detta säger jag slut i rutan, ha en jättefin fortsättning på er torsdag.

Saknaden är stor.
  Freja 2002-2009