Liten Uggla

11 januari 2016 14:18

Kramar om dig! ♥ Önskar jag kunde ta bort ditt onda. Men vet ju av egen erfarenhet att det inte funkar så.... Jag har också förlorat mitt glada jag, det försvann någonstans på vägen av den här jävla fibroresan. Visst kan jag skratta fortfarande men det är inte alls på samma sätt som förut, det kommer inte lika ofta och bubblande liksom som förut. Om jag fick en krona för varje gång jag blir sååå ledsen av att jag sitter fast inne i den här jävla kroppen skulle jag vara stenrik nu. Det var ju inte meningen att få dig ännu mer deppig idag men att lova dig att det blir bättre kan jag ju inte, bara hoppas. Puss & kram vännen! ♥♥♥

Annelie

11 januari 2016 14:30

Tack gulliga du,,, nä det är detsamma med mig,, jag kan skratta men det blir inte det rungande/härliga skrattet numera, det saknar jag. För jag var väldigt gladlynt förr,,, älskade livet och vad de hade att bjuda på.
Idag älskar jag inte alls mitt liv och denna sits jag sitter i.

Då skulle vi verkligen vara två miljonärer vännen..

Gumman, du kan nog inte få mig mer deppad än vad jag är.
Sitter till sängs, tårarna bara rullar, har en kisseherre som vill tränga sig mellan laptopen och ig för att bli kelen.
Ska snart ta honom till mig, för HAN är bra på att trösta.
Gosar sig mot mig, slickar tårarna ibland, då har han att göra idag.

Kramar om vännen...

wiper

11 januari 2016 14:31

Ja du det är jobbigt när en i paret inte kan kramas när man är ledsen. Ditt inlägg gjorde att jag skall träna på att ta emot kramar då jag är ledsen, för det kan jag inte nu. Det är nog så att man inte varit van vid detta utan har fått lära sig att trycka tillbaka och inte visa. Min man har också sagt till mig att han vill trösta mig när jag är ledsen och det är ju helt naturligt. Jag antar att det är samma för din man att han har nåt motstånd. Jag kan trösta men inte få tröst själv så jag känner igen detta och förstår att det är jobbigt för dig. Det är det för min man också.

Det är så trist att du har sån värk för det gör att man gråter och känner sig olycklig och sliten. Som jag känner dig sen förut så är du ett riktigt yrväder, trevlig, glad och omtänksam. Dessutom är det fantastiskt behagligt att prata med dig i telefon och du har sån fantastiskt fin röst.

Går det inte att få nån mer hjälp för detta du råkat ut för?. Fast jag vet ju att det blivit mycket svårare att få hjälp nu och det tar alldeles för lång tid.

Tänker på dig och skickar en stor varm kram

Annelie

11 januari 2016 16:29

För det första... TACK för dina fina ord, jag blir alldeles rörd. TACK... det är underbart skoj att läsa något sådant.

Jag är väldigt van kramar hemifrån, speciellt av mamma, än idag kramar mamma mig ofta och hårt plus att hon brukar alltid pussa mig på kunden. Detta gör hon även med min son fast han är 22 år.. :o))
Men, han kramar hårt tillbaks.

Så, jag tror detta med kramar har med uppväxten att göra.

Enda hjälpen jag eventuellt kan få så är det ett larm, sen så vet jag inte om jag kan få mer hemtjänsthjälp, men jag har inte brytt mig att kolla upp detta.

Tack för din tanke, den värmer ska du veta.

Stor Varm Kram...

Susanne

11 januari 2016 16:52

Men kära hjärtat då! <3 Vet precis hur det känns, Tony gör likadant! När man som mest behöver en kram och få gråta ut.

Håller alla tummar o alla tassar för dig! Mig har det bara gett upp hoppet för... Ingen läkare bryr sig! Tack vare att jag ändå är sjukpensionär o därmed inte arbetsför! Känns för jävligt!!!

Men nu var det dig det handlade om! Jag sov oxå uruselt inatt så det var kanske fullmåne? Brukar reagera på det...

Hoppas att du snart känner dig gladare! Målningen kanske hjälper! När du är ledsen så känn att du har min axel där!

Massa styrkekramar <3

Annelie

11 januari 2016 16:59

Tack gumman, du är så gullig.

Har inte kommit till målningen ännu, vet inte om jag ska slumra en stund först. Är så fruktansvärt trött.

Mmm... det är tråkigt när männen är så där.
Jag tror det har med uppväxten att göra,,, jag är uppväxt med många kramar, det kramas mycket än idag.
Mamma kramar mig ofta och hårt plus att hon pussar mig på kinden ofta,,, så gör hon även på min son som är 22 år, å han kramar hårt tillbaks.
Men, han är ju också uppväxt med många kramar och kärlek.

Men, det är både jobbigt och ännu mer ledsamt när ens käraste vänder en ryggen och går. Det gör såå ONT.

Trötta Kramar...

Tommy

11 januari 2016 18:18

Tack för mailet .. som du se så fick jag det ;)

Säg åt din man att man mår bättre av kramar och få gråta ut i någons famn!
KRAM!

Annelie

11 januari 2016 18:29

Ja du Tommy, om du visste vad många gånger jag bett om det.. 😢
Jag är uppväxt i en väldigt kramig familj, v i kramas mycket än idag. Jag funderar mycket, speciellt idag på om Görans uppväxt var kramfattig.

Tack för din kommentar.. // Kramen