...idag och har väldigt lätt till tårar.

Åååå, om ni VISSTE vad jag önskar min man kunde krama om mig hårt då.. så jag bara finge gråta ut mot hans bröst.
Men, han drar sig hellre undan, så får jag gråta ut helt öppet.

I dessa stunder SAKNAR jag honom.

Har försökt att förklara det fler, flera gånger för honom.

Men, det går inte in.

Så, denna dag har varit många tårar till sängs.

Jag har ONT, Ont & åter ont idag,,, både i höfterna, knäna OCH händerna.

Jag är så JÄVLA trött på all SKITVÄRK...
Vill bli mitt gamla jag igen,,, saknar min gladlynthet, lättsamhet, lätt till skratt etc.
Jag har ju fasingen lättare till tårar än skratt i detta läge.

Har sovit som kattpiss inatt, dels på grund av värken och sen att Göran har snarkat en hel del.
Säkerligen det som har en inverkan på min ledsamhet idag.

Jag beundrar de som kan ha sitt glada kvar, som sitter som de gör på grund av sjukdomar.

För ett liv i rullstol & handikappad är INTE roligt.
Man blir begränsad, det blir svårare med allt.
Jag HOPPAS vid mitt liv att det inte är mitt liv i framtiden, så snälla alla mina läsare,,, kan ni vara så vänliga att hålla en tumme för min skull..??!!

Att de i Uppsala kommer att kunna hjälpa mig.
Känns som det är absolut den sista anhalten, kan inte de hjälpa mig, så kan INGEN göra det.
Jag är ärligt talat livrädd för det.