.....blir från mobilen. Jag orkar inte sitta uppe, har en sprängande huvudvärk, redig värk i kroppen, speciellt nederkroppen känner mig väldigt varm till och från. Ingen temp enligt termometern på "sjukan".

För min sprängande huvudvärk får jag inget piller...jag äter maxdos en av tydligen ALLA ( 😕 ) värktabletter.

Så, i morgon ska de diskutera att jag måste ju kunna få ta något piller vid behov om / när jag har ont.

Idag hade jag en mjukstart på veckan.

Endast gruppgymnastiken och sen ett möte med min kontaktperson.

Fick reda på att mitt fordon går hem till Skåne-land klockan 12.35 på fredag.

*Längtar*

Kerstin ( smärtsjuksköterskan ) ska ringa de och be att de skickar en liggande sjuktransport med en vanlig bårsäng, så det inte är denna jäkla dåliga smala britsen jag låg på, på vägen upp till Uppsala.

Just nu saknar jag mitt hjärta enormt mycket....vill ligga nära honom och bara gosa. 

... kallt i mitt rum.

Jag har ju sedan jag kom hit haft det lilla fönstret öppet helt, men idag har till och med jag fått skjuva till det lite.
Å när jag satt vid databordet här i mitt rum, så tyckte jag det blåste i nacken på mig så jag fick till och med hänga den nyaste ponchon över mig.
Den ponchon är suverän,, älskar den och jag är så glad vi var på stan i fredags så jag fick köpa mig en annan färg också.

Två sådana här ponchon har jag, en i mörkgrön och en i denna rostfärgade som bilden visar.
Underbar att bara hänga på sig.

Jag satt i matsalen och åt lunchen, efter jag legat på sängen och kikat på film plus slumrade till en liten stund.
Men, middagsmaten var jag bara ut för att hämta,, sen rullade jag in på rummet igen.
Kände inte alls för att sitta där bland allt folk när jag inte var tip-top-form.

Jag känner mig fortfarande bläää, har riktigt ont i höfterna, huvudet, nacken, känner mig kärv i halsen och känner mig febrig.
Men, hade ingen feber.... en sköterska tog det direkt när jag sa jag kände mig febrid och risig.
Men, jag har ju ALDRIG feber.

I morgon börjar vår sista vecka här i Uppsala,, ja vi ska ju tillbaks på en uppföljningsvecka om cirka 6-8 veckor.

Men, vi blir ju ändå "utsläppta" i friheten på fredag,,, vid middagstiden kommer den liggande sjuktransporten och hämtar mig,, kommer hem lagomt till "fredags-myset", får väl se om Göran hittat på något eller hur det är med det.

Det ska ju naturligtvis bli underbart gött att få komma hem till mitt hem, Göran och våra två kisse-herrar,,, men jag måste villigt erkänna jag är livrädd att bli utsläppt.
Vi har ju en stor trygghet här,,, nu ska jag göra allt själv,,, ja med hjälp av en sjukgymnast lite då och då.
Men, huvudjobbet är MITT... och jag SKA träna hårt, så de ser när jag kommer tillbaks jag gjort mitt jobb hemma.

Ska bli sorgligt att skiljas från mina nya vänner Piere, Mona-Lisa, Maddis, Emma och Sabine,,, vi är ett bra gäng.
Visst vi har varandra på både FB, WF och Instagram.
Men,det är ju inte detsamma som live.
Vem vet,,, vi har ju "vrålåket" så, nu är det bara vi åker.
  

Nääee, nu säger jag hej för denna gång, Genikampen börjar på SVT1 nu.

Ha en fin söndagskväll.

... i ögat sitter jag här och lyssnar på musik i hörlurarna och redan längtar efter Göran, fast det bara är cirka 20 minuter sedan han lämnade mig.

Han kom redan vid 14-tiden på torsdagen och åkte som sagt var idag.
Men, han gick redan nu fast inte hans tåg går förrens efter 17 någon gång.

Men, dels så skulle han gå ner plus att han vill vara i tid, och jag förstår honom.

Å vi syns ju på fredag igen, då mina 4 veckor är slut här.

Å det är jag livrädd för, här är det ju en trygghet med kunnigt folk runtomkring mig hela tiden, sen blir man "utkastad" i verkligheten.
Visst, vi har ju telefonkontakt med personalen mellan denna omgång och tills vi ska iväg på sista veckan.

Då vill de se hur allt har gått för oss och om vi kommit framåt på egen hand.

Jag lovar er, jag ska träna, för ni vet ju att jag ska GÅ, även om det dröjer tills dess, men jag är på väg.

Igår fredag var det alltså anhörighetsdag, medans de pratade med våra anhöriga så hade vi en slags avslappning, och jag somnade sittandes i min dag-säng.

Sedan hade Göran och jag möte med min sjukgymnast, läkaren, en psykolog  ( det är alltså ingen "djup" psykolog, utan de arbetar "enbart" med smärtpatienter, så de arbetar med hur vi kan hantera smärtorna) och en läkare som utbildar sig till smärtläkare.

På det mötet vart det lite känsligt så mina tårar rann, det gör de nu också när jag skriver om det.
Men, det var ett BRA möte, för oss båda.

PLUS att smärtläkarten här ska ta kontakt med smärtenheten i Lund för att höra om det finns någon chans jag kan få börja hos deras sjukgymnaster istället för denna dåliga jag har på hemmaplan.
Då åker jag hellre sjukresa på 5 mil enkel väg kanske en till två gånger per vecka.
För att få BRA hjälp.

Sen så får vi se vart jag är när jag kommer tillbaks hit på min sista vecka, är det så att jag är på god väg och de ser här att de skulle kunna hjälpa mig mer,,, så finns chansen att jag kan få komma tillbaks på 4 veckors inneliggande.

Men, det är en senare fråga.

När allt var klar för dagen, efter ett träningspass som min sjukgymnast Sara lyckades klämma in för att Göran skulle få se hur jag tränar, han vart sååå glad att han såg mig gå med en rullator i ett X antal meter.
Kan ni fatta... jag GÅR, alltså GÅR.
Efter mitt träningspass var klart så gick Göran och jag ner på stan, för dels så skulle jag köpa mig en poncho till i en annan färg, lämna tillbaks en behå, köpa mig en ny laddningskabel till mobilen och sen köpa mig ett skissblock och pennor som jag kan sitta och pyssla med.

Vi skulle gå ut och äta, men det vart en enklare måltid.

Jag har väldigt svårt för att gå till en vanlig restaurang och köpa en dyr kötträtt när jag äter såppas lite.

Detta var riktigt gött, länge sedan jag åt en kebabtallrik och denna tomarsås var det krut i.

När vi gick nere i stan så fick Göran se röda små lampor som hängde mellan hus, det var fint men skulle ha varit mysigt att se det i mörkret.

Jag undrar om det var den asiatiska restaurangen som satt upp dessa.

När vi var på väg hemöver igen så såg jag vi var i närheten av Domkyrkan i Uppsala och den ville jag verkligen se.
Så, Göran puttade på mig i denna sega uppförsbacke så han vart sliten.
Men, vi kom upp.

Mäktig kyrka

Riktig hög fasad

Mäktig., undrar vad många besökaren den tar åt gången.

Flera av dessa ljuskronor hängde det lite överallt.

Fint

Vilka utsnidade trädbänkar

Mäktigt stengolv, jag körde fast i en stor ögla på ett ställe på stengolvet.

Altaret, undras vad många giftemål de har i denna kyrka.

Två sådana här fina ljushållare för minnesljusen hade de.
Vi tände ett varsit ljus för våra nära och kära / vänner.

När vi kom tillbaks till lasarettet, då var jag riktigt sliten.
  

När jag har ont, är sliten då är jag inte så jätterolig att ha med och göra.
Så, jag ville bara vara ifred FAST Göran var hos mig, så jag la mig på sängen och kikade på mobilen, satte på teven och bara var.
Göran tog sig en varm god dusch och det gjorde jag också efteråt.
Göran protesterade inte när jag mår så, han är gudomligt snäll och fattar oftast att jag även vill vara ifred då.
Men, det rann av mig fort, så vi gick ut till matssalen och tog oss en varsin kopp te / kaffe.

Sedan var det ju kvällsmat och på teven började Idol, min favorit är Rebecka, vem är din favorit OM du tittar..??

Nähäpp, nu snart är det middag så jag avrundar mitt inlägg för idag.

Ha nu en fortsatt trevlig lördag.

Kramar Annelie

...och med jag att det är kallt i rummet så jag puttade igen fönstret lite.

Annars,, ja ja natten har varit bra,,,, men gårdagskvällen var INTE bra,

F*N vad ont jag hade, speciellt i mina knä.
Man, jag orkade somna till slut, även om klockan hann att bli 00.00

Igår kom ju min   älskade Göran    till mig,,, åååå vad gött det var att träffa honom.
Få pussa och kramas lite.

Han kom ju upp till min dag-avdelning, men jag försvann i cirka 20 minuter, eftersom jag skulle ha ett möte med min kontaktperson, det tillhörde mitt schema.

Var egentligen meningen jag skulle ha medvetande närvaro mellan 15.30 - 16.00, men jag frågade om jag skulle kunna få slippa det, eftersom Göran och jag skulle upp till min sov-avdelning för att hämta min jacka och skor, sedan till Ica-butiken så Göran kunde köpa sig en djupfryst maträtt och sedan hem till middagen serveras klockan 17.00

De var så snälla så jag "slapp" att vara med.

En glad Göran i matsalen på min sov-avdelning.
Tyvärr lite suddig, tog den lite i smyg.

På tal om matsalen, jag stod utanför en dag och kikade i böckerna som biblioteket här på lasarettet har där till utlåning.

Läste på en bok som verkade väldigt intressant.

Någon som läst den..??

Idag har vi ju morgongymnastiken som vanligt mellan 08.30-09.00, sedan klockan 09.40 börjar familjedagen.

Sara, min sjukgymnast skulle försöka att klämma in ett träningspass efteråt, så Göran får vara med och se vad jag kan OCH lite verktyg vad han kan hjälpa mig med hemma osv.

HOPPAS verkligen hon hinner få till ett pass.

Vettni,,, igår här på min sovavdelning så säger sköterskan att Göran hade kunnat få sova på mitt rum.
Nu är det fixat att han sover här inatt och hotellet överför pengarna för en natt tillbaks till kontot.
Kanon,, synd vi inte visste om det direkt.
Men, det ska bli så mysigt att få ha honom här inatt i alla fall.

Tog en bild genom fönstret när jag satt och väntade på vad jag trodde trucken.
Men, som kommer det en gående kille och ska hämta mig,,, ja jag bor ju inte vägg i vägg med min dag-avdelning.
Så, denna kille fick gå långt.
Det gjorde Göran och jag också igår,, eftersom det var som sagt var först upp till mitt rum, sedan till affären och sen tillbaks till mitt rum.
Jaja, för att återgå till den "röda tråden"..... killen transporterade mig till min dag-avdelning.

Vi började vår träning lite smått, sen skulle de resa sig upp, det var min sjukgymnast som hade gympan, så hon ställde en stol framför mig och ville jag skulle ställa mig upp.
Jag gjorde det, men det resulterade i en MASSA gråt,,, för jäklar sååå ONT det gjorde.
Sara, min sjukgymnast kramade om mig HÅRT och pratade lite lugnande med mig.
Även när jag satt i rullstolen så tokgrät jag...

Ja, om ni visste vilken berg-och-dal-bana det är i ens kropp nu.

När jag kom ner till Sara sedan, hade träningspass med henne så bad hon om förlåtelse för att hon är så "elak".

Men jisses sa jag då, det ska du väl inte behöva be om förlåtelse för.
Underbara tjej..

Hihi, för att återgå till att jag tog en bild igår morse..

Ser ni domkyrkans torn långt bort..??
Å jag som skulle vilja dit.

Tänkvärt...

Ha nu en riktigt bra fredag.

KrameliKramen

... denna "tidiga" torsdagsmorgon.
Ja, tidig är den väl inte nu eftersom klockan redan har hunnit att bli 06.34, men jag har varit uppe i snart en timme.

Natten har varit lite si så där,,, eftersom jag har legat mest "rak" inatt.... alltså inte benen i en "vagga".

Men,,, nattsömnen har blivit störd på grund av smärta.

Så NU är jag trött.

Sanna ord idag.

Men, när jag väl vaknar och måste på toaletten,,, då har jag såå svårt att lägga mig direkt, skillnad på att vara uppe en stund och SEDAN gå att lägga sig.
Men, det går ju inte här.

Denna torsdag har jag inte mycket på mitt program, så det blir en hel del på dagbädden,,, men jag har i alla fall TRÄNING med sjukgymnasten.

Sedan vid middagstiden kommer min älskade Göran till mig.

Ska bli såå gött att få krama och pussa på honom.

"Tyvärr" har jag ett program mellan 15.30 - 16.00, men sedan är jag ledig.
Då ska vi ska gå bort till Ica-butiken för att handla lite, bland annat en rätt som Göran kan värma i mikron när det är middagstid här.

Jag brukar ju fota lite genom fönstrena både härifrån mitt sovrum och från smärtenheten.

Så, här kommer lite bilder.

Denna staty står bra långt härifrån på en liten kulle.
VAD det är för staty förteller inte historien.
Men, jag har i alla fall fotat denna på snedd genom fönstret med bra mycké zoom, därav den lite småsuddiga bilden.
Alla mina bilder är tagna med mobilen.

Många lyftkramar finns det runt hela lasarettet.

En av två ambulanshelikoptrar som brukar flyga här.
Denna är på inflygning.

En av ALLA kulvertgator, denna är tagen när jag åker i trucken.

Ja, som ni förstår så händer det ju inte så jättemycket som jag kan skriva om, därför lite bilder.

Nu passar jag på att önska er en riktigt fin torsdag.

Kramar till er alla.

... idag.

1:a sittningen vart med ett gäng piller.

Andra satt jag i matsalen och åt en lite grövre smörgås, med halva leverpastej och färsk gurka, den andra halvan rökt korv och färsk gurka, ett löskokt ägg och en 1/2 mugg te..

Efter detta så dröjde det innan sköterskan i receptionen beställde en truck åt mig, så jag kom försent ner till våra morgon gymnastik.
Jag hann i alla fall vara med en liten stund.

Idag har jag haft träning att sova på andra sätt än BARA på ryggen ( som jag har legat på i dryga 2 år ), jag skulle ligga på sidan, ryggen och magen.
Ni kan TRO,, det var ett träningspass som heter duga.

Finns en madrass som jag provade ligga på som var gudomlig,,, så den får nog införskaffas frampå.

*Fluffiga molnet*, tror jag det kallades.

Sen upp till avd 96 C igen,,, då hade vi Medveten närvaro, något som psykologerna håller i, men idag var det en sjukgymnast, med psykologens närvaro.
Dessa Medvetande närvaro som vi brukar ha, är faktiskt ganska så sköna, man slappnar av på ett gött sätt.

Efter detta var det lunch..

Min bestod av kokt potatis, kokta grönsaker, ugnsbakad lax och en varm citronsås.
Jag åt laxen, de kokta grönsakerna och lite av såsen.

Efter detta for vi in till våra sängar.
Där låg jag på sängen, slappade, la pussel på mobilen och bara var.
Då kom psykologen som är i mitt team och frågade om det var okej han körde mig i rullstolen till träningen vi skulle ha,,, och om vi kunde sticka till min sovsal för att föra över ett filmklipp de har filmat på mig när jag gick.
Sagt och gjort, vi upp och förde över detta till min laptop, sen ner i träningshallen.

Där tränade vi gång, sen var det meningen vi skulle träna att jag stod upp och vi skulle slå en ballong till varandra,,, men det gick inte, eftersom jag ramla idag.
Så, det vart inget stående med ballongen, utan vi tog det när jag satt i rullstolen igen.

Så idag är jag totalt slutkörd...
  

Förresten...

TACK så jättemycket för era kommentarer, om ni visste vad roligt det är och komma in och se att jag hade så många kommentarer.
Tack än en gång.

Med detta så säger jag hejsvejs.

... det håller i sig idag.
Alltså min besvärfria dag.

För igår,,,, var det en riktigt PISS-DAG.
Jag "bröt" ihop på min dagbädd igår förmiddag,,, tårarna bara rann på grund av smärtorna.
Så, tjejerna ( ja, jag ligger inne hos de nu eftersom Piere har fått en man till rumskamrat ), hämtade en av våra sköterskor Kerstin,,, med det så kom även vår smärtläkare.
De tog med mig i sängen och in på läkarrummet med den, sen så pratade de med mig, vad som hänt, hur jag känner osv.
De förklarade att det är helt NORMALT, att jag har djävulska smärtor och att hela benen muskelkrampar så de ligger och skakar / rycker självmant.
Sen så la läkaren in ytterligare en tablett som jag har fått vid behov förut.
Den la hon in som en tablett jag ska ha 200 mg av varje morgon, för den är långtidsverkadande,

Ytterligare ett piller i min dosett.
MEN, hjälper de... så är det ju bara bra.

Hittills idag, så känner jag mig ganska så bra.... men visst nu har jag legat och sovit så vi får väl se efter dagen, om jag är så tuff ju längre dagen går.
Har dagen med både psykologen och arbetsterapueten i ett möte och sedan sjukgymnasten i ett annat.
Å varje dag håller vi på till klockan 16.00, nä inte i morgon, för jag har ingen drop-in-tid hos läkaren.
Tycker inte jag har behov av det.

Igår kväll jobbade det en helt underbar sköterska (minns inte ens hennes namn), hon stack in huvudet ibland för att bara fråga om jag ville ha något.
Hon hämtade både middagen och kvällsmaten åt mig, så jag satt till sängs och åt detta.
Sen så säger hon något som är så sant.
*Jag tror du är en sådan person som inte gärna ringer på klockan*, hon satt huvudet på spiken direkt.
För jag "kan själv", även fast jag vet jag inte klarar det.

Från det tråkiga till mitt vanliga inlägg..

Denna vecka så har de "Halv åtta hos mig" i Trelleborg,, men det var inte någon av de som jag ens sett.
Visst, nu är ju Trelleborg inte så litet, men det KUNDE ju ha varit någon man i alla fall sett.

Vad fort det vart hösten,, ifrån den ena dagen till den andra.
Kanske inte är riktigt så, men jag upplever det så från sjukhusrummet.
Löven har gulnat väldigt mycket här och det är igenmulet, men inget regn.
Tydligen är det kallt också,, för de flesta sköterskorna säger direkt de kommer in.

"Vad kallt du har det".... inte alls konstigt eftersom jag sover med det mindre fönstret helt öppet.

Jag tycker det är ruggigt varmt på sjukhusen, utom i kulverterna.

Nääee, nu mina kära läsare ska jag rulla ner mig till matsalen för frukost, lutar åt en tallrik havregrynsgröt.
Var länge sedan jag åt,, och jag gillar det.
Gött när någon annan fixar det år mig.

Med detta så önskar jag dig en fin tisdag.

... jag vart igår kväll.
Hade precis skrivit klart ett blogginlägg med bilder och allt, satt i sängen och skrev detta... åså åker strömkabeln ut på grund av att jag ändrade mitt knä och ALLT försvinner.
*suck*

Jag orkade inte börja om då, men ska ta det nu istället.

Ja, som ni alla vet var ju mina föräldrar och min son hos mig både lördag och söndag.
Igår söndag satt vi på mitt rum och pratade en stund, sedan gick vi ner till cafeterian så de kunde köpa sig något kaffebröd plus att vi skulle ha tag på en kortlek.
Upp, skrev upp mig på "träningsköket" i drygt 1,5 timme.
Köpte kaffe i automaten i vår matsal, de fikade så kunde jag äta lunchen.
Därför vi inte fikade i cafeterian.

Satt denna dryga timmen och spelade kort och pratade / skrattade.
*riktigt mysigt / trevligt*

Mina älskade föräldrar och son.

 
Andreas i "blandar-tagen"

Alltid ledsamt när vi skiljs åt, eftersom man inte vet när man träffas nästa gång.
Men, denna gång vet jag.

  
Vi ska ju hem till Värmland den 10:e november, då vi ska på namngivning på Göran´s barnbarn den 12:e november.

Vi åker upp då Göran slutar att jobba klockan 15.30 på torsdag,, varför vi redan åker upp på torsdagen är för att jag vill redan vara på plats på fredagen, eftersom jag KAN vara riktigt dålig dagen efter vi åkt dessa 60 milen.

Nu till torsdagen kommer ju Göran upp till mig här på sjukan..
Men han ska bo på ett annat anhörigsjukhus mot vad min familj gjorde.
  

Det är en anhörighetsdag på fredag,,, efteråt har vi tänkt oss att se lite av staden.
Jag skulle vilja gå till Domkyrkan, de säger den ska vara mäktig.
Men, det beror på vad långt det är.

Okej, har inte så jättemycket mer att skriva om.

Lägger ut lite bilder istället.

Mitt goa ägg igår morse, jag gillar när gulan är precis så där lagom rinnig.
Beställde löskokt ägg tills i morgon bitti, eller om jag ändrar mig och tar havregrynsgröt då istället.

Under vardagarna har vi en "köksa" som enbart är i köket, beställer vad som fattas till våra frukostar, ställer fram, fyller på, kokar gröt till den som vill ha ( gött att den inte står färdig utan kokas på plats så att säga), plockar bort allt.
Det är detta hon gör,, så hon jobbar inget mer på avdelningen, utan som sagt var hon är enbart "köksa".
Jättegullig tjej.
Ja ALL personal är urgulliga här.

Ett stort fia-spel står det på ett av borden i matsalen.

Roligt att ta lite olika vinklar på motiven.

Till sist..

Ha dä gött...