... i ögat sitter jag här och lyssnar på musik i hörlurarna och redan längtar efter Göran, fast det bara är cirka 20 minuter sedan han lämnade mig.
Han kom redan vid 14-tiden på torsdagen och åkte som sagt var idag.
Men, han gick redan nu fast inte hans tåg går förrens efter 17 någon gång.
Men, dels så skulle han gå ner plus att han vill vara i tid, och jag förstår honom.
Å vi syns ju på fredag igen, då mina 4 veckor är slut här.
Å det är jag livrädd för, här är det ju en trygghet med kunnigt folk runtomkring mig hela tiden, sen blir man "utkastad" i verkligheten.
Visst, vi har ju telefonkontakt med personalen mellan denna omgång och tills vi ska iväg på sista veckan.
Då vill de se hur allt har gått för oss och om vi kommit framåt på egen hand.
Jag lovar er, jag ska träna, för ni vet ju att jag ska GÅ, även om det dröjer tills dess, men jag är på väg.
Igår fredag var det alltså anhörighetsdag, medans de pratade med våra anhöriga så hade vi en slags avslappning, och jag somnade sittandes i min dag-säng.
Sedan hade Göran och jag möte med min sjukgymnast, läkaren, en psykolog ( det är alltså ingen "djup" psykolog, utan de arbetar "enbart" med smärtpatienter, så de arbetar med hur vi kan hantera smärtorna) och en läkare som utbildar sig till smärtläkare.
På det mötet vart det lite känsligt så mina tårar rann, det gör de nu också när jag skriver om det.
Men, det var ett BRA möte, för oss båda.
PLUS att smärtläkarten här ska ta kontakt med smärtenheten i Lund för att höra om det finns någon chans jag kan få börja hos deras sjukgymnaster istället för denna dåliga jag har på hemmaplan.
Då åker jag hellre sjukresa på 5 mil enkel väg kanske en till två gånger per vecka.
För att få BRA hjälp.
Sen så får vi se vart jag är när jag kommer tillbaks hit på min sista vecka, är det så att jag är på god väg och de ser här att de skulle kunna hjälpa mig mer,,, så finns chansen att jag kan få komma tillbaks på 4 veckors inneliggande.
Men, det är en senare fråga.
När allt var klar för dagen, efter ett träningspass som min sjukgymnast Sara lyckades klämma in för att Göran skulle få se hur jag tränar, han vart sååå glad att han såg mig gå med en rullator i ett X antal meter.
Kan ni fatta... jag GÅR, alltså GÅR.
Efter mitt träningspass var klart så gick Göran och jag ner på stan, för dels så skulle jag köpa mig en poncho till i en annan färg, lämna tillbaks en behå, köpa mig en ny laddningskabel till mobilen och sen köpa mig ett skissblock och pennor som jag kan sitta och pyssla med.
Vi skulle gå ut och äta, men det vart en enklare måltid.
Jag har väldigt svårt för att gå till en vanlig restaurang och köpa en dyr kötträtt när jag äter såppas lite.
Detta var riktigt gött, länge sedan jag åt en kebabtallrik och denna tomarsås var det krut i.
När vi gick nere i stan så fick Göran se röda små lampor som hängde mellan hus, det var fint men skulle ha varit mysigt att se det i mörkret.
Jag undrar om det var den asiatiska restaurangen som satt upp dessa.
När vi var på väg hemöver igen så såg jag vi var i närheten av Domkyrkan i Uppsala och den ville jag verkligen se.
Så, Göran puttade på mig i denna sega uppförsbacke så han vart sliten.
Men, vi kom upp.
Mäktig kyrka
Riktig hög fasad
Mäktig., undrar vad många besökaren den tar åt gången.
Flera av dessa ljuskronor hängde det lite överallt.
Fint
Vilka utsnidade trädbänkar
Mäktigt stengolv, jag körde fast i en stor ögla på ett ställe på stengolvet.
Altaret, undras vad många giftemål de har i denna kyrka.
Två sådana här fina ljushållare för minnesljusen hade de.
Vi tände ett varsit ljus för våra nära och kära / vänner.
När vi kom tillbaks till lasarettet, då var jag riktigt sliten.
När jag har ont, är sliten då är jag inte så jätterolig att ha med och göra.
Så, jag ville bara vara ifred FAST Göran var hos mig, så jag la mig på sängen och kikade på mobilen, satte på teven och bara var.
Göran tog sig en varm god dusch och det gjorde jag också efteråt.
Göran protesterade inte när jag mår så, han är gudomligt snäll och fattar oftast att jag även vill vara ifred då.
Men, det rann av mig fort, så vi gick ut till matssalen och tog oss en varsin kopp te / kaffe.
Sedan var det ju kvällsmat och på teven började Idol, min favorit är Rebecka, vem är din favorit OM du tittar..??
Nähäpp, nu snart är det middag så jag avrundar mitt inlägg för idag.
Ha nu en fortsatt trevlig lördag.
Kramar Annelie
Lena
15 oktober 2016 17:20
Man blir ödmjuk när ma står vid Gustav Wasas grav, det är historia det😀 min kusins sambo berättade att de brukar ha luciafirarande som är helt fantastiskt att uppleva❤
Annelie
15 oktober 2016 17:32
Ja jisses...Lucia kan jag tänka mig blir magisk i denna vackra kyrka.
Kramar...
Lena S
15 oktober 2016 18:24
Tänk att du bara har en vecka kvar nu. Det har gått så fort.
Hoppas du får komma tillbaka en period till om du vill det.
Jag förstår att du vill komma till bättre sjukgymnaster. Det är ju så viktigt att personkemin stämmer.
Det är verkligen en mäktig kyrka.
Kram ❤
Annelie
15 oktober 2016 18:35
Ja, jag fattar inte heller vart dessa 3 veckorna tagit vägen.. 🤔
Gött att få komma hem...även fast det inte gått någon nöd på mig här.
Mmm..jag hoppas verkligen jag får komma tillbaks om jag känner jag är i behov av det plus att jag får en bra sjukgymnast hemmavid.
Kyrkan var verkligen magisk.
Kramen... ❤
deninrekampen
15 oktober 2016 21:31
Jag hade helt missat att du svarat på min kommentar, så dumt att man inte får meddelande om att man fått svar :/
Förstår inte heller varför man tvunget måste ha ett kärleksbarn. Man kan ju välja att vara utan barn helt och håller också om man vill det liksom :) Tycker ni gjorde rätt i att göra era egna beslut, barn som barn :)
Hoppas allt e bra med dig, ska läsa ifatt lite sen, älskar dina inlägg, gillar lite längre inlägg :)
kram <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
Annelie
15 oktober 2016 21:38
Tack gör din kommentar om att fungera gillar det jag skriver.
Blir lite väl långa inlägg då det blir en massa bilder med också.
Med mig är det faktiskt riktigt bra....min Uppsala vistelse är bara bra...åker hem till fredagen...då har jag redan varit här i 4 veckor. Ska bli gött att komma hem till både gubbe och kissarna...även fast det inte går någon nöd på mig här.
Kramen... ❤
wiper
16 oktober 2016 10:56
Förstår att det kändes tråkigt när din man åkte hem igen. Vi har också svårt för att vara borta från varandra. En månad är lång tid. Det är jättebra att du har en sån kämparanda och då ger det resultat. Jag ser ju själv hur mycket det gör att träna och om jag inte promenerar så kommer jag att få en sämre livskvalitet.
Det är ju toppenbra att dom har sån terapi så du får ur dig allt och kan gråta. Sånt är helande. Hoppas du får komma till den bättre sjukgymnasten för sånt betyder så mycket för tillfrisknandet
Jag blir tårögd och rörd av din text där du skriver att du "går" Jag är så glad för din skull. Du kämpar verkligen på och jag beundrar dig
Vilken fin bild med lyktorna. Jag har själv gått på en vårdbiträdesutbildning i Uppsala och då besökte jag domkyrkan som är helt enormt stor och vacker.
Härligt att få se lite bilder från kyrkan. Har man hemsk värk så orkar man knappt umgås och man kan bli irriterad. Vet hur det känns än om jag inte har lika allvarligt som dig men man får känna på i alla fall
Rebecka är också en av mina favoriter och även han som kommer från USA och sjunger lite mer soul. Liam är också bra
Sköt om dig nu fina du
Stor varm kram från
Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
Annelie
16 oktober 2016 13:13
Ja det vart väldigt tomt efter Göran när han gick igår.. ;o((
Men snart så. är vi tillsammans igen. På fredagskväll kommer jag hem och då hoppas jag han har fixat något fredagsmys..
Domkyrkan var verkligen mäktig... roligt att få ha sett den.
Mmm... visst är det fantastiskt att jag kan gå några meter med hjälp av rullatorn eller barren.
Både min sjukgymnast, arbetsterapeuten och psykologen är impade.
Men, alla tror att det beror på att jag har ju vart på benen när jag skulle till och från säng / toalett.
Killen från USA gjorde Sara kanonbra i fredags,,, för att bara ha varit här i 1 års tid.
Varma Kramar...
Bettan
16 oktober 2016 11:20
Förstår att du känner dig ledsen när Göran åkt...så tomt på en gång,nästan övergiven. Men det är du ju inte,han längtar säkert lika mycket att du ska komma hem och det blir som vanligt igen. Tänk att du kan resa dig upp från rullen och gå...helt fantastiskt,vilken känsla.Ge nu inte upp med att få en riktigt bra sjukgymnast,bara på.
Så denna kyrka...jisses vad stor o mäktig. Hade även stora jag kännt mig liten i.
Ha det så bra du kan....
http://www.guldivardan.bloggplatsen.se
Annelie
16 oktober 2016 13:17
Jo, det vart så otroligt tomt och övergivet,, men et är som du säger. Säkerligen värre för Göran,,, för jag är ju inte hemma och jag har folk runtomkring mig för jämnan OM jag vill.
Ja,, det är helt fantastiskt att jag kan gå dessa meterna med hjälp av barr / rullator.
De tror ju att jag ska vara gående frampå... men det kommer ju att ta tid.
Smärtläkaren här i Uppsala skulle ta kontakt med Lund,,, HOPPAS verkligen de tar emot mig.
Då åker jag hellre sjukresor tur och retur några gånger / vecka.
Kyrkan var riktigt mäktig... roligt att ha sett den.
Ha en bra söndag..
Annie
16 oktober 2016 15:26
Vad mysigt att du haft besök av mannen!
Förstår att du saknar honom redan .. snart ses ni igen<3
Har du 1 v kvar nu på akademiska?
Vad roligt att du kan gå, vilken lycka det måste vara .. :)
Hoppas det kommer fortsätta gå bra för dig även på hemmaplan, och att du får en bra sjukgymnast då som kan hjälpa dig :)
Fortsätt kämpa vännen. du är så duktig! :)
Sv: Tack så mycket för dem fina raderna du lämnade :)
Känns ganska traligt att det ska vara så himla svårt med utredningar i detta landet ..
Ska tillbaka till neurologen snart, på mer undersökning.
Får se sen hur det går med egenremissen .. :)
Kramar!
http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se
Annelie
16 oktober 2016 15:52
Ja, det var riktigt roligt / mysigt att ha honom hos mig.
Jaaee, endast en vecka kvar *helt otroligt*, tyckte sköterskan sa att sjuktransporten kommer och hämtar mig vid 12-tiden på fredag.
Hoppas innerligt att jag får komma till en sjukgymnast på smärtenheten i Lund, det är ju ändå de som remitterade mig till Uppsala.
Håller verkligen tummen för din skull.
Kramar... ❤
Vicki
16 oktober 2016 17:56
Är tanken att efter de här fyra veckorna att du ska kunna gå och röra dig bättre? Eller du ska iväg på sånt här fler gånger?
Jag får ont i magen när jag äter för mycket. Magen känns spänt att där inte får plats mer. Får jag inte dumping utan bara magont så brukar det hjälpa att jag rör på mig. Precis som det sjunker ner då. Blir jag riktigt dålig blir jag illamående.
Jag har inte sett så mycket av idol i år men gillar Nicole. Fast även Rebecka bra röst sedan är där en kille med som jag tycker är bra.
Då är det bara 5 dagar till du får åka hem. Det ska väl bli skönt att få komma hem till sitt eget?
Ha en härlig söndag kväll,Vicki
http://fotbollsvicki.blogg.se
Annelie
16 oktober 2016 19:28
Ja, det är ju meningen att jag ska kunna gå några steg hemma med hjälp av Göran och en rullator.
Jag hoppas jag får komma till sjukgymnasterna i Lund som också har en smärtenhet.
Vi får se vad de säger här i Uppsala när jag ska tillbaks om cirka 6 veckor på deras utvärderingsvecka.
Mmm...det ska bli jättegött att få komma hem till både sitt hem, Göran och våra älskade kisse-herrar.
Ha en fin söndagskväll du också...
Annelie
16 oktober 2016 20:08
Verkligen...
Skoj när man ser egna framsteg..
Kramar om..
Liten Uggla
17 oktober 2016 11:34
Precis som Wiper så blir jag rörd när du skriver att du går.... Är sååå glad för din skull vännen! Det är ju helt underbart.
Jag har alla tjejerna i Idol som favoriter :-) Tycker de är skitbra! De är ju inte så många i år utan det är mest killar. De är himla duktiga de också ju.
Domkyrkan du fotat är ju jättemaffig! Undrar hur lång tid det tog att bygga den? Säkert många år.
Hoppas du har en fin måndag vännen! Kramisar från mig! ♥
http://abrakadabra.bloggplatsen.se
Annelie
17 oktober 2016 12:47
Jaaaa...det är helt fantastiskt att kunna GÅ några steg. 😀😀😀
Domkyrkan var fantastisk...
Ha en bra dag själv vännen...// Kramar 😙
... och morgonen, så idag hade Göran tagit bilen till jobbet istället för cykeln. Ja, nu kan han ju göra det,, eftersom jag inte har någon användining för bilen.*saknar*
Men, frampå förmiddagen så sprack det upp och vart sol, men som vanligt m...
.. till ända.Min har varit väldigt mysig, fast med en värk som har bitit sig fast riktigt ordentligt nu igen.Men jag vann över den i morse, så vid 10-tiden var Göran och jag uppe vid Övre (vår stads f.d busstation), då det kördes rally runt där.
...
