... i ögat sitter jag här och lyssnar på musik i hörlurarna och redan längtar efter Göran, fast det bara är cirka 20 minuter sedan han lämnade mig.

Han kom redan vid 14-tiden på torsdagen och åkte som sagt var idag.
Men, han gick redan nu fast inte hans tåg går förrens efter 17 någon gång.

Men, dels så skulle han gå ner plus att han vill vara i tid, och jag förstår honom.

Å vi syns ju på fredag igen, då mina 4 veckor är slut här.

Å det är jag livrädd för, här är det ju en trygghet med kunnigt folk runtomkring mig hela tiden, sen blir man "utkastad" i verkligheten.
Visst, vi har ju telefonkontakt med personalen mellan denna omgång och tills vi ska iväg på sista veckan.

Då vill de se hur allt har gått för oss och om vi kommit framåt på egen hand.

Jag lovar er, jag ska träna, för ni vet ju att jag ska GÅ, även om det dröjer tills dess, men jag är på väg.

Igår fredag var det alltså anhörighetsdag, medans de pratade med våra anhöriga så hade vi en slags avslappning, och jag somnade sittandes i min dag-säng.

Sedan hade Göran och jag möte med min sjukgymnast, läkaren, en psykolog  ( det är alltså ingen "djup" psykolog, utan de arbetar "enbart" med smärtpatienter, så de arbetar med hur vi kan hantera smärtorna) och en läkare som utbildar sig till smärtläkare.

På det mötet vart det lite känsligt så mina tårar rann, det gör de nu också när jag skriver om det.
Men, det var ett BRA möte, för oss båda.

PLUS att smärtläkarten här ska ta kontakt med smärtenheten i Lund för att höra om det finns någon chans jag kan få börja hos deras sjukgymnaster istället för denna dåliga jag har på hemmaplan.
Då åker jag hellre sjukresa på 5 mil enkel väg kanske en till två gånger per vecka.
För att få BRA hjälp.

Sen så får vi se vart jag är när jag kommer tillbaks hit på min sista vecka, är det så att jag är på god väg och de ser här att de skulle kunna hjälpa mig mer,,, så finns chansen att jag kan få komma tillbaks på 4 veckors inneliggande.

Men, det är en senare fråga.

När allt var klar för dagen, efter ett träningspass som min sjukgymnast Sara lyckades klämma in för att Göran skulle få se hur jag tränar, han vart sååå glad att han såg mig gå med en rullator i ett X antal meter.
Kan ni fatta... jag GÅR, alltså GÅR.
Efter mitt träningspass var klart så gick Göran och jag ner på stan, för dels så skulle jag köpa mig en poncho till i en annan färg, lämna tillbaks en behå, köpa mig en ny laddningskabel till mobilen och sen köpa mig ett skissblock och pennor som jag kan sitta och pyssla med.

Vi skulle gå ut och äta, men det vart en enklare måltid.

Jag har väldigt svårt för att gå till en vanlig restaurang och köpa en dyr kötträtt när jag äter såppas lite.

Detta var riktigt gött, länge sedan jag åt en kebabtallrik och denna tomarsås var det krut i.

När vi gick nere i stan så fick Göran se röda små lampor som hängde mellan hus, det var fint men skulle ha varit mysigt att se det i mörkret.

Jag undrar om det var den asiatiska restaurangen som satt upp dessa.

När vi var på väg hemöver igen så såg jag vi var i närheten av Domkyrkan i Uppsala och den ville jag verkligen se.
Så, Göran puttade på mig i denna sega uppförsbacke så han vart sliten.
Men, vi kom upp.

Mäktig kyrka

Riktig hög fasad

Mäktig., undrar vad många besökaren den tar åt gången.

Flera av dessa ljuskronor hängde det lite överallt.

Fint

Vilka utsnidade trädbänkar

Mäktigt stengolv, jag körde fast i en stor ögla på ett ställe på stengolvet.

Altaret, undras vad många giftemål de har i denna kyrka.

Två sådana här fina ljushållare för minnesljusen hade de.
Vi tände ett varsit ljus för våra nära och kära / vänner.

När vi kom tillbaks till lasarettet, då var jag riktigt sliten.
  

När jag har ont, är sliten då är jag inte så jätterolig att ha med och göra.
Så, jag ville bara vara ifred FAST Göran var hos mig, så jag la mig på sängen och kikade på mobilen, satte på teven och bara var.
Göran tog sig en varm god dusch och det gjorde jag också efteråt.
Göran protesterade inte när jag mår så, han är gudomligt snäll och fattar oftast att jag även vill vara ifred då.
Men, det rann av mig fort, så vi gick ut till matssalen och tog oss en varsin kopp te / kaffe.

Sedan var det ju kvällsmat och på teven började Idol, min favorit är Rebecka, vem är din favorit OM du tittar..??

Nähäpp, nu snart är det middag så jag avrundar mitt inlägg för idag.

Ha nu en fortsatt trevlig lördag.

Kramar Annelie